Solidaritet utan gränser – Tal och texter i urval av Olof Palme

Solidaritet utan gränser – Tal och texter i urval publicerades 2004 och är en samling texter och tal av Olof Palme som är uppdelade i fyra olika avsnitt: “Socialisten och visionären”, “Demokraten”, “Solidaritetens banerförare” och “Internationalisten”. Tillsammans ger de en överblick på Palmes politiska ideologi. Det är nästan omöjligt att föreställa sig att Stefan Löfven eller någon annan högt uppsatt socialdemokrat skulle hålla den här sortens tal eller skriva den här sortens texter. Solidaritet utan gränser vittnar om en tid när socialdemokratin, och i förlängningen den svenska politiken i stort, fortfarande hade en ideologi och en vision om ett samhälle som inte bara handlade om eventuella skattesänkningar eller skattehöjningar. Boken är helt enkelt ett dokument över en tid då man talade om politik på ett helt annat sätt än man gör idag. Samtidigt blir det påfallande tydligt att flera av Palmes uttalanden skulle kunna appliceras på vår samtid.

 

Det ideologiska mönstret (den andra artikeln i en serie av tre i Aftonbladet 1967)

Den demokratiska socialismen är för mig framförallt en frihetsrörelse. Uppgiften är att så långt som möjligt söka frigöra människan från de sociala och ekonomiska förhållandenas diktatur. Stora ekonomiska skillnader binder människorna. Därav kravet på jämlikhet. Den enskilde kan i det moderna samhället inte ensam hävda sina intressen. Därav strävan till samverkan och solidaritet. Det finns i en så upplevd socialdemokrati intet av förhärligande av staten. Samhället är ett instrument som kan och bör användas om man i det konkreta fallet på rationella grunder förmår visa att den enskildes frihetsmarginaler därigenom kan vidgas.

 

En ideologi som stimulerar människors förväntningar (utdrag från ett anförande vid Svenska Träindustriarbetarförbundets kongress 1968)

Det hålls i dessa dagar många tal där man säger: ”Vi är goda demokrater, vi har en fri press och fri opinionsbildning. Vi sätter inte människor i fängelse för deras åsikters skull – inte så många människor åtminstone.” Man glömmer då att demokrati är mer än en fråga om yttrandefrihet och sådant. Demokratin har ett ofrånkomligt sammanhang med människornas sociala villkor med jämlikhet och utjämningen mellan människorna. De senaste åren har vi fått bevittna vad som kallas en kris för demokratin i de rika västliga industriländerna. Dessa samhällen förefaller att sprängas sönder inifrån av sina inneboende motsättningar.

Demokratin råkar in i en kris, för det första om den icke förmår lösa de konkreta problem som människorna upplever såsom centrala och för det andra om de politiska institutionerna och partierna icke har en förankring i den sociala verkligheten. Om politiken icke formas av människorna själva, blir partierna propagandamaskiner, och människorna förlorar förtroendet för politiken.

 

 

Är jämlikhet att alla äter ärtsoppa på torsdagar? Utdrag från anförande vid Svenska Typografförbundets kongress 1969

Det är gott och väl att säga att alla ska ha valfrihet när det gäller utbildning, bostad, arbete, möjligheter att uppleva fritiden, men det blir ett sken om man inte skapar en sådan social och ekonomisk organisation, att alla får reella möjligheter att efterfråga de tingen, och det förutsätter en utjämning av levnadsvillkoren. Valfriheten får inte gälla ett begränsat fåtal, utan den ska vara en frihet för alla samhällsmedborgare, även för dem som idag har dåliga löner och pressade ekonomiska villkor.

 

Olof Palme, Solidaritet utan gränser: Tal och texter i urval, Atlas, Stockholm (2006)