I den här samlingen av texter skrivna mellan år 1932 och 1982 diskuterar Alva Myrdal ämnen som fred, demokrati och jämställdhet. Urvalet av texter har gjorts av Yvonne Hirdman och Cecilia Åse och texterna är kategoriserade under rubrikerna “Äkta qvinnlighet”, “Fostran till frihet” och “Människan i världen”.
Fred, inte bara en kvinnofråga (Morgonbris nr.8 1980)
PR-sinnade militärer tycks på sistone ha upptäckt, att kvinnornas krav på jämställdhet kan utnyttjas för försvarets intressen (Krigsväsendet borde det hellre kallas). Så de har börjat se kvinnorna som en intressant målgrupp för värvningsansträngningar. Kvinnor som FN-soldater – det ser ju så tjusigt ut! Men är det en framgång? För jämställdheten? För fred och nedrustning? sidan 90
Fostran till frihet, kritik och kulturkamp (Kulturfront 1936 nr.1 s.64 – 70)
Vad vi har att hålla fast vid enligt förestående utläggning är att vi ej kan förmedla någon viss politiskt demokratisk eller socialistisk ”tro”, men att vi kan sträva efter att för framtidssamhällets skull stärka individens förmåga att handla och tänka fritt, att använda sig egen reflexion över sociala förhållanden, att stå emot en starkt pressande suggestion och auktoritet, att välja och ha utblick över alternativen, att överskåda konsekvenserna och planera på längre sikt. sidan 131
Friheten är till slut inte någon ”rätt” utan först en ”förmåga”. Det är den som skall tränas redan i barnets första fostran. sidan 133
Hur folkopinionen studeras (Tiden 1941 nr.5)
Den mest centrala beståndsdelen i apparaten för vidarebefordrande av folkopinionen är valen. Folkviljans utslag i fria, hemliga val är också den mest oförytterliga rättighet i en folkstyrd stat. Men valtillfällena är få. Ännu färre är de samhällsspörsmål som vid val kan ställas under avgörande. Det enda ärende som vid val når beslut blir egentligen frågan om förtroendevotum till partiernas allmänna kurs. Mellan valtillfällena och i hela mångfalden av detaljspörsmål blir folkviljan utan direkt inflytande. Den demokrati man får nöja sig med blir en representativ demokrati. Dess största svaghet är att medborgarmassorna döms till passivitet istället för aktivitet. sidan 165
Den fria diskussionen är principiellt basen för denna opinionsbildning. Så rationalistisk är i själva verket demokratin, att den bygger sitt eget vara på den förutsättningen, att om yttrande- och tryckfrihet garanteras, kommer konkurrensen själv att gallra fram de klokaste åsikterna. Man tror på ett slags ”survival of the fittest”. Men den oundgängliga förutsättningen är att, mediet för opinionsbildningarna – det talade och tryckta ordet – verkligen är fritt. Ju mer det kommersialiseras, ju mäktigare intressen som kan köpa sig makt över det eller ju mer det monopoliseras, desto oklarare måste det återge ”folkets” allmänna opinion. sidan 166
Krig, vapen och vardagsvåld
(föredrag vid vetenskapsakademins sammankomst den 13 oktober 1976)
Den hejdlösa vapenframställningen grundar sig icke på sakliga militära motiveringar utan på misstolkningar av verkligheten, av det hot som föreligger och om den räddning som krig skulle kunna ge. En bidragande orsak kan kort och ganska uttömmande anges genom hänvisning till det av Eisenhover (sic) åberopade militär-industriella komplexet. Till serien av däri ingående delmotiveringar hör den i många länder, även Sverige, gängse vanföreställningen att vapentillverkning behövs för att undvika arbetslöshet för industrier, arbetare, tekniker och även vetenskapsmän. Man behöver bara kort hänvisa till den fascinerande möjligheten som står öppen att göra omställningsplaner för att ge alternativ sysselsättning till dess produktionskrafter. sidan 234
☞ Alva Myrdal, “Något kan man väl göra”: texter 1932 – 1982 i urval av Cecilia Åse och Yvonne Hirdman, Stockholm (2002)